Inkku

Åh. Äntligen. Jag är så trött. Liksom jag kommer ha gymnastik tre gånger efter varandra denna vecka, stackars min kropp. Men den får bara stå ut. Och jag orkar inte med läxor. Näe. Jag vill bara sova, sova och sova. Men men, man lever fortfarande bara en gång. Men liksom. Varför måste livet vara som det är? Det ändå som finns är t.ex. skam. Eller något. Varför måste man känna sånt, varför varför? Och utan att jag blir galen ska jag försöka ta och lugna ner mig lite.


På dansen berättade läraren att vi kommer troligen ha en föreställning på Tryckis. Och jag kan inget, bara så ni vet. Och nu ska jag gå och deppa, vi ses.