Inkku

Ja, att vara ensam är inget kul. Just nu i denna tidpunkt är jag ensam hemma, vilket är bra. Och så är jag lessen. Tackvare en viss person har jag börjat tänka på själv-mordstankar igen. Gissa hur kul det är? Jag vill bara springa till nåns famn och krama den hårt och aldrig släppa loss utan gråta ihjäl mig där. Ingen förstår aldrig hur dåligt jag mår. Kanske bara dem som står mig närmast och min blogg vet allt om mig. Men jag står knappt ut längre! Jag står faktiskt inte ut. Gå själv och bli utsatt för sånt och så får ni veta hur det är. Jag vill faktiskt bara sjunka ner genom jorden. Alltså vad har jag gjort för att förtjäna självmordstankar? Vad har jag gjort? Förklara mig det.

Give me a hug my boy, give me a hug and don't ever leave me </3