Inkku

En ny dag. Solen skiner ute och det är Karisnatten idag. Jag vet inte ännu om det blir av att fara dit. Men liksom, mamma vill till stugan bara för att det är fint väder hela veckoslutet, pappa är på stugan redan och jag. Jag vill faktiskt till Karisnatten och så vill jag vara hemma. Det är bara så tråkigt där, men man får ju inte vara ensam hemma. Det tycker pappa. Men, liksom. Varför ska man vara orolig, han är nu riktigt han också. Men i alla fall så ska jag inte sura nu, jag ska vara glad idag. Det är ju en ljuvlig dag, då man måste duscha. Men nu vill jag faktiskt hitta på något att göra, igår kväll gjorde jag den nya designen till bloggen, vad tycks? Först halv tolv blev den färdig så det tog lite på två timmar att göra den, den är rätt dyster men världens finaste är den inte heller.. Det finns mycket skavanker har jag sett, men det får nu bara se ut så. Jag förstår mig inte på kodningarna det är bara det. Men många andra tycks göra det. Hungrig börjar man också bli. Idag hade jag funderat på en sak, det är nämligen dethär med förlåtelse. Det är liksom så att ibland förlåter man kanske inte personen man bråkat med. Jag vet är det är viktigt att förlåta folk ibland, men det kan vara väldigt svårt. Liksom ibland när man har bråkat med någon annan så tänker man, näe. Nu orkar jag inte med denhär personen längre, och det är ju då man slutar umgås med den personen. Och om man inte förlåter personen så då slutar man ju umgås med personen automatiskt, kan man säga. Men herregud! Ett sår, dumma nånting. Men ändå, när man bråkar med din käraste då kan det hända att det slutar med att det tar slut, på grund av att ingen förlåter. Det är faktiskt konstigt hur man kan bråka varje dag med sin pojkvän. Men, man måste ju bara försöka, försöka och försöka. Till slut lyckas man med den saken man hoppeligen vill göra. Endel vill bli brandmän, andra artister, modeller, läkaren, telefonoperator osv. Och i slutet av det hela så är det dom som verkligen kämpat till sitt yrke som verkligen får det. Jag vet själv vad jag vill bli, men jag tycker att det säkert aldrig skulle bli till något. Jag har drömt om det sedan jag var en liten flicka. Men jag vet inte hur det ska lyckats. Det är bara så svårt att tänka sig hur någonting som bara är en dröm kan bli verklighet.
Men nu måste jag verkligen få någonting i denhär magen, den svälter ihjäl snart..